Det finns i praktiken två sätt att ta sig till Bordeaux. Du kan flyga till Bordeaux internationella flygplats. Eller så kan du ta tåget. Båda är bra men jag föredrar att ta tåget. Även om du bor utanför Frankrike är tåg ett bra val. Det tar bara cirka tre timmar med tåget från Paris och det finns till och med tåg direkt från flygplatsen Charles de Gaulle. Tre bekväma timmar på tåget, eller släpa dina väskor runt flygplatserna. Enkelt val.
Tåget tar dig också direkt in i centrum av staden Bordeaux. När jag väl kommit fram till Bordeaux hoppar jag på en spårvagn och tar mig till mitt hotell. Vanligtvis när är på vinresa i Bordeaux bor jag i centrum och gör dagsutflykter till vindistrikten.
Bordeaux är en så vacker stad så det är absolut värt att utforska staden när man kommer till Bordeaux. Det är en av Frankrikes mest eleganta städer. Jag brukar bo på ett av de hotell som ligger nära Operan, antingen vid Place de Quinconces eller nära Place Gambetta. Mellan dessa två torg har du Gamla Stan och även det största shoppingdistriktet.
Min första dag i Bordeaux åker jag norrut, till Médoc. Route des Chateaux, mer alldagligt även kallad Route Départementale 2, D2, förtjänar verkligen sitt namn. Jag kan inte komma på någon annan plats – var som helst – med så många vackra och storslagna slott. Alla som har läst en vinbok eller bara en tidningsartikel om Bordeaux kommer att känna igen några av dessa vinslott.
På vägen norrut passerar jag många kända namn. Det börjar med Margaux, med naturligtvis, Chateau Margaux. En liten avstickare från huvudvägen tar mig framför huvudporten, förgylld. Det känns nästan ologiskt eller konstigt då, medan jag står och beundrar byggnaden, i samma stil som operan i Bordeaux, det kommer en gammal vingårdstraktorn och kör förbi grinden mot vingårdsbyggnaden till vänster.
Chateau Palmer, Chateaux Cos d’Estournel, Chateau Lascombes, till höger Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande och precis framför, till vänster, Château Pichon Baron (som nyligen kastade bort “Longueville” från sitt namn), Château Lafite-Rothschild, Chateau Cantenac Brown, etc, etc. Nästan det enda som saknas är Château Mouton-Rothschild. Men Mouton har faktiskt inte ett riktigt slott. Det är en villa, inte riktigt i nivå med ett slott, och den är undangömd bakom buskar.
Jag är på väg mot slutet av den centrala delen av Médoc, mot Château Phélan Ségur. Hade det inte legat så långt från själva staden, är det troligt att det skulle ha varit högt på listan över ”klassade” slott i den berömda 1855-klassificeringen. Det sägs att den dåvarande ägaren tyckte det var för långt att resa när 1855 års klassificering förbereddes så han brydde sig inte om att delta. De nuvarande ägarna säkert ångrar hans lättja.
Vi börjar med en provsmakning av fyra olika årgångar. Det är intressant att jämföra årgångarna. I en provning så här, med relativt unga viner, visar sig de så kallade ”mindre” årgångar ofta upp sig mycket, mycket bra; fruktigt, charmigt, balanserat, uttrycksfulla och läckra. Kanske de inte kommer att hålla i 30 eller 40 år som en “stor” årgång. Men vem vill vänta i 30 år för att dricka vinet?
Slottet har även bjudit in oss till lunch så vi fortsätter in i matsalen. Det är med stor förväntan som jag sitter ner till måltiden eftersom ägaren av slottet också äger två restauranger med Michelinstjärnor. Så kocken på chateaut är välutbildad! Absolut läckert, med några ytterligare årgångar. Äldre. Från magnum.
Nästa dag beger jag mig i den andra riktningen, till området mellan floderna, Entre deux Mers. Som appellation innebär Entre deux Mers alltid ett vitt vin. I verkligheten gör de också en hel del röda, men då kallas det Bordeaux eller Bordeaux Supérieur. Jag har planerat ett möte med Estelle Roumage.
Liksom en hel del andra vinproducenter här i Entre deux Mers, är Estelle ung och ambitiös. Och har nyligen tagit över driften av familjens vingård. Vingårdar i E2M är oftare familjeföretag än i det mer prestigefyllda Médoc. Det gör det på sätt och vis mycket mer intressant att komma och besöka E2M. Du träffar vinmakaren och ofta även ägaren. Det händer sällan i Médoc.
Estelle har lovat oss en spännande morgon. Vi kommer att göra en “blanda dit eget vin”-övning, blanda vårt eget vin från tre olika druvsorter, merlot, cabernet franc och cabernet sauvignon som lagrats på ekfat. Det är förvånande hur stor skillnad små förändringar i blandningen kan göra.
Min tredje dag bland Bordeaux vingårdar blir på “högra stranden”, Rive Droite. Saint Emilion och Pomerol är de mest kända namnen här.
En sak jag verkligen ser till att inte missa är en promenad i den medeltida staden Saint Emilion. Det är bäst att undvika den i högsäsong, turistsäsongen (augusti), men nu i oktober är det charmigt. De har en mycket märklig underjordisk kyrka (l’Eglise Monolithe). Värt en snabb titt, naturligtvis, men restaurangerna, kaféerna och vinbarerna ser mycket mer intressanta ut… Jag avslutar min dag med det, efter några vingårdsbesök.
Min första vingård i Saint Emilion är Chateau Franc Mayne. Jacques Guillot tar oss runt vinkällaren. Den blir en rundtur i deras imponerande underjordiska grottor som en gång var kalkstensbrott och nu är en ljud- och ljusshow om regionen. Det kommer som en överraskning när vi kommer ut ur den underjordiska grottan och hamnar rakt in i vinprovningsrummet. Jacques har radat upp flera olika slott för oss att smaka. En av fördelarna med att besöka en vingård där ägarna har mer än ett chateau!
Vinresan i Bordeaux är slut. Tiden gick bara alltför fort innan det är dags att åka tillbaka till Paris. Än en gång, med tåg.
Det finns otaliga slott och vingårdar att utforska i Bordeaux. Om du vill få en introduktion till vin och mat i Bordeaux, prova många av vinerna och träffa vinmakarna, kom då på en vinresa till Bordeaux med BKWine. Nästa vinresa till Bordeaux är i september.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vin resor.
En oförglömlig vin- och matupplevelse.
