Vinresa till Alsace, med vin, mat och vackra landskap, till hösten
Det är konstigt med Alsace och Alsassiska viner. Men man kan inte låta bli att älska dem, och alla Alsaces gastronomiska specialiteter. Liksom dess vackra landskap och osannolika sagoboksbyar.
Det är konstigt med Alsace. När jag lärde mig om vin i Sverige, för några år sedan (ganska många…) så var alsaceviner populära. Mycket populära.
När man försökte komma underfund med vin, smaker och med att prova vin, så var Alsace ett tacksamt distrikt. Vinerna var distinkta i karaktären. Typiska druvkaraktärer. Rosenvatten i gewurztraminer. Gröna äpplen, ”stålighet” och hög syra i riesling.
Här i Frankrike, däremot, är Alsace nästan ett okänt vindistrikt. Det är sällan man ser Alsacevin på restaurangernas prislista. Ibland kan det finnas på glas på caféer, men som ofta på caféer är glasvinerna inte mycket att skryta med.
Tyvärr dricker vi det allt för sällan sedan vi kom till Frankrike. Just därför att det är så svårt att få tag på. (Kanske beror det på att alla andra länder köper upp allt?)
Konstigt.
Kanske är det därför att Alsace inte riktigt är ett franskt vindistrikt. Det är mer tyskt. Men å andra sidan, ser man det från andra sidan gränsen, från Tyskland, så är Alsace definitivt inte tyskt utan alldeles, alldeles franskt.
Tja, Alsace är Alsace!
Och dessutom, goda Alsaceviner är alldeles fantastiskt goda viner! Med en underbar friskhet och syra som unga. Vid en viss ålder (som många damers, en obestämbar ålder) svänger de abrupt över (”flippar” kanske man kan säga?) och byter skepnad. Blir till runda, honungslena underverk men fortfarande med massor med friskhet. Med den där ”petroleum”-karaktären, speciellt om det är riesling, som folk ofta verbalt skruvar sig för att förklara. Gott! Gott det också!
Men Alsace är inte bara vin. Alsace har faktiskt en väldigt unikt egen gastronomi, även om den är så berömd så att man kanske inte alltid tänker på att den är alsassisk: Låt mig börja med surkålen. Tycker du att det låter hemskt? Precis som jag! Precis som jag tyckte en gång i tiden.
Nu tycker jag att choucroute är en av Frankrikes stora, unika gastronomiska rätter. Härligt frisk, med en korv (gjort på mycket kött förstås, behöver jag precisera det?), kanske lite sidfläsk, grisben, en liten potatis och annat gott. Mums.
Sedan har vi den brinnande pajen. tarte flambée, eller flammekuech, bättre beskriven som en lövtunn variant av pizza. Fast ändå totalt olika.
Eller i den lite högre gastronomiska skolan (om än inte så ”politiskt korrekt” idag bland felinformerade förståsigpåare), foie gras, den delikata gåslevern eller anklevern som passar perfekt till ett glas söt vendange tardive.
Eller ostarna (en munster med en gewurztraminer!), charkuterierna, grytorna, fiskarna, fruktbrännvinen (eau de vie de mirabelle, de små, små gula plommonen, och många andra) osv, osv!
Har du aldrig varit i Alsace så har du också missat några av världens mest pittoreska byar. Etymologiskt kommer nog ”pittoresk” från något som betyder att det är som på en vacker bild och det är precis vad Alsace landskap och byar är. Som sprungna ur en bilderbok. Korsvirkeshus från 1700-talet. Inte ett eller två utan hela byar.
Hur de kunnat överleva alla krig som den här regionen genomlevt är ett mysterium. Att besöka de har byarna är nästan som att gå omkring i en sagobok.
Vadan allt detta orerande om Alsace?
Jo, vi kommer att ha en vinresa till Alsace i höst. Vi har just publicerat programmet och det var oundvikligt att bli lockad och inspirerad. Jag hoppas att du också kan bli lockad. Lockad att komma med på resan!
